På Biskops Arnö

Mathilda Larsson på Biskops Arnö sommaren 2019

 

Under vår första skrivkurslektion fick vi i uppgift att skriva en text under rubriken ”Vägen hit”. En stor del av kursdeltagarna valde att skriva om vägskälet till Biskops Arnö: känslan av att se upp mot skylten och inse att ”nu är jag här, jag har tagit mig hit”. Det var ungefär det som också jag kände. En slags overklighetskänsla över att med egna ögon äntligen få se stället. Jag hade målat upp bilder av angstiga och vilda Knausgårdar, Stridsbergar och Athena Farrokhzadar flanerandes omkring på gräsmattorna, mytiska poeter som strövade runt i månljuset o.s.v., men istället bestod min skrivkursgrupp (till all lycka) av en grupp härliga och diskussionsglada äldre damer. Det var en trygg miljö att tala om texter och läsa upp texter i – som nog Knausgård och gänget hade haft svårt att leva upp till. 

Själva kursen var intensiv: lektioner från klockan 9–19 och en hemuppgift till nästa dag. Ganska snabbt kände jag att jag kom in i tempot och att det funkade förvånansvärt bra att skriva hemuppgifterna sent på kvällen då jag redan var alldeles slutkörd efter alla textsamtal, skrivuppgifter och läsningar under dagen. Ingen inre ”autocorrect” klarade mer av att distrahera en. Många av texterna tror jag att jag kommer att jobba vidare med nu i efterhand.

Dessutom hjälpte den alldeles otroligt, fantastiskt, suveräna maten (kan inte understryka det tillräckligt mycket) till att hålla orken och rutinen uppe (morgonmål, fika, lunch, fika, middag, kvällsmat!). 

Och stället: det var just så idylliskt vackert det bara kan bli. Med lummiga lindar och ekar, en blommande örtagård, gamla rappade stenhus, öppna vajande fält, svalornas kvittande läte som väckte mig på morgnarna och rördrommens låga brus som ekade över vattnet om kvällarna. Det kommer jag att sakna. 

Nu i efterhand känns det svårt att egentligen sammanfatta veckan, den var över så fort. Framför allt tror jag att jag tagit med mig en större säkerhet gällande mitt eget skrivande. Tack vare både de stödande och uppmuntrande andra kursdeltagarna och de väldigt professionella och inspirerande kursledarna. Och en gnagande känsla av att: det kanske går i alla fall?

20.06.2019 kl. 11:54

Skrivliv på Biskops Arnö

Hanna Lundström på Biskops Arnö sommaren 2019

Redan i några år har jag haft ett mantra, en tanke att hålla fast vid för att få skrivandet att rymmas in i vardagen. Det lyder så här: Att ta hand om sig själv är att ta hand om sitt skrivande. Då räcker orken och tiden till kreativitet och inspiration. Finessen med detta mantra är att det fungerar tvärtom också, för den som älskar att skriva: att ta hand om sitt skrivande är att ta hand om sig själv.  

På Biskops Arnö var det lätt att ta hand om sig själv. Man kan faktiskt säga att det var omöjligt att låta bli. Dagar som startar med lyxig frukost och fortsätter med lunch och middag med fika mellan varven kan inte bli dåliga dagar. Och skrivandet, det fick näring av promenader, vyer, bibliotekets lugn. Rundvandringar, spökhistorier, örtagården. Sommarvärme, skrivarlya, självvald ensamhet men också sprudlande samtal. Mälaren, bryggor, mygg som berättar att det närmar sig midsommar. Hus med historia, en ek med 600 år bakom sig och kanske lika många framför sig. 

StrövstigsskyltPromenaderna längs Biskops Arnös många strövstigar gav dagarna rytm och tankarna flöde. Just promenaderna är så viktiga för mitt eget skrivande. Kanske för att strövandet och skrivandet har en hel del gemensamt, för att båda är som bäst när man pendlar mellan att stanna och gå. På samma sätt som strövandet är skrivandet att röra sig mellan två lägen. Att kunna säga åt sig själv att du redan är framme, det är bara att skriva. Att vila i den insikten. Att ändå förmå säga åt sig själv att det är dags att ta sig vidare. Att plocka ihop sina insikter och fortsätt att gå. Söka nya stunder och nya texter att skriva. 

Bryggan på Biskops Arnö

Min vistelse på Biskops Arnö fick sin start en junivecka då solen sken för det mesta. Jag kommer att minnas veckan med tacksamhet. Det kändes fint att ta emot ett vistelsestipendium, att packa ihop sitt skrivande och åka iväg till ett ställe där orden fick vara det viktigaste.

17.06.2019 kl. 10:11

Att skriva skönhet

Ann-Sofi Carlssons hälsning från Biskops Arnö den 8.8.2018.

 

 

I maj då jag kom hit hade grönskan exploderat och skogarna var fulla av blommande buskar och vitsippor. Jag kom från ett gråkallt Vasa, där snön nyss hade smält, till ett sommarparadis med temperaturer uppemot tjugofem-trettio grader. Dagarna tillbringade jag med att redigera ett novellmanus, äta god mat och göra nya bekantskaper och under kvällarna promenerade och joggade jag runt ön och badade i Mälaren.

Det blev två fina veckor i maj och nu, i början av augusti, veckan före skolstarten, har jag fått återvända hit. På programmet står skrivkursen ”Att skriva skönhet” under ledning av Elisabeth Hjort och Elise Karlsson.

Vi är tolv glada skribenter som jobbar med texter – egna och andras. Vi läser och skriver och samtalar. I jämförelse med andra skrivkurser jag har gått är tempot här minsann häftigt. Vi kör hårt från frukost till middag, med ordentliga mat- och fikapauser förstås. Och sedan är det dags att skriva en ny text till följande dag.

På eftermiddagarna har vi textsamtal. Det betyder att vi delar texter med varandra och samtalar kring dem i mindre grupper. Sällan har jag deltagit i så givande och välstrukturerade textsamtal som här.

Mina veckor på Biskops Arnö har varit viktiga för mig som författare. Här har jag fått fokusera helt på vad jag vill med mitt skrivande, nu och i framtiden. Jag har än en gång slagits av skönheten i novellkonsten – en genre som för många är lite obekant, men som har en enorm potential.

Ett stort tack till Svenska folkskolans vänner! Och har du chansen att ansöka om att få nästa års Biskops Arnö-stipendium, så tveka inte att skicka in en ansökan!

 

 


 

08.08.2018 kl. 19:11

Rosanna Fellman: Min vecka vid Biskops Arnö

Jag deltog i en skrivarkurs där 14 stycken personer med författarambitioner fick prova på rollen som författare. Kursdragarna Sara Gordin och Burcu Sahin drog olika skrivarövningar och hade oss att läsa skönlitteratur för att inspirera oss. Vi blev inkastade i olika teman, som att skriva ett manifest, skriva texter med temat: "den glömda dagen" och att prova på bildspråk. Vi var i väldigt blandade åldrar men vi hade alla liknande aspirationer och drömmar om skrivandet. Alla hade drömmar om att någon dag bli publicerade. 

Den här drömmen om att bli publicerad kändes ganska avlägsen före den här kursen. När jag träffade folk som sitter i samma båt som mig själv, så insåg jag att det nog är helt möjligt att få ihop en diktsamling. Tror det värsta hindret sitter i mina tankebanor - inte i själva dikterna.

Det är via Svenska folkskolans vänners stöd som möjliggjort att jag fått ta del av den här upplevelsen. Jag tog emot första pris i Arvid Mörne tävlingen och såklart är prispengarna viktiga, men den här kursen fick mig verkligen att bli inspirerad och motiverad. För det är jag tacksam. Tacksam är jag över att jag kan leva ett liv jag vill leva. Ska skriva på min diktsamling den här sommaren och efter den här kursen sprutar jag av inspiration. Det skrivande livet är det ultimata livet känner jag just nu. Jag är glad över att jag fick uppleva den här veckan. 

17.06.2018 kl. 13:01

”En spark i röven…”

Rosanna Fellman, 1 pris i SFV:s Arvid Mörne-tävling 2018.
Rosannas poesisajt på Facebook: https://business.facebook.com/poetrox/

 

11.06.2018 kl. 15:43

Här bloggar vistelsestipendiater som med SFV:s bidrag besökt Biskops Arnö, cirka 60 kilometer nordväst om Stockholm.

SFV sponsorerar varje år en författarvistelse på tre veckor, och desutom får vinnarna i SFV:s litterära tävlingar delta i en veckolång skrivarkurs.

Läs mer om författarvistelsen, eller om de litterära tävlingarna.